Men först lite bakgrundshistoria:

Som jag berättat tidigare så vardagstränar jag lite, för att öka min styrka något. Anledningen till att jag började med detta var att jag i augusti 2008 slog av axeln vid ett badförsök.

Augusti 2008. Jag är klen så in i bomben. Anledningarna är flera. Primära anledningen är den att jag inte gjort ett skapandes dugg sedan värnpliktens gröntjänst sommaren 1997. Sedan dess har jag inte gjort ett förbaskat jota. Visst, lite korpulering med flickvänner erbjuder visst viss träning, men ingalunda tillräckligt mycket för att göra en till biff.

Året 2008 var även året då jag försökte leva på min konst. Det gick .. sisådär. Resultatet av en tunn plånbok blev viss svältkost.

I september 2008 vägde jag 65 kilo och var dessutom svag. Ett lätt byte för en hård vattenyta.

Och sen började jag vardagsträna. I början var det ett företag att överhuvudtaget lyckas göra en armhävning eller fler än fem situps. Kroppen skrek och smärtade men jag gav mig inte. Excel-ark med färgglada kurvor gav mig motivation, inte minst som jag publicerade dem på webben, för folk att följa.

Ansträngningar gav resultat och jag köpte i början av 2009 det första träningsredskap jag någonsin ägt. Ett gummiband. Plötsligt kunde jag belasta ytterligare och kurvorna blev än mer färgglada.

För inte så länge sedan köpte jag mitt andra träningsredskap någonsin. Min livsfarliga chin-up-bar.

Och igår visade vågen blott några futtiga kilon från 90.

Visst har uppgången medfört en del extra fettvävnad på min lilla kropp, men procentuellt vågar jag påstå att min fettprocent är den samma eller iallafall väldigt snarlik den jag hade från början.

Vanlig vardagsträning har hur som helst fått mig att gå upp nästan 25 kilo på 18 månader. Bra grejer.

Och då har jag INTE använt några produkter för viktökning (gainers) – men så här i efterhand skulle jag nog ha gjort det om jag där och då bara visste at tde fann.

Hej. Jag heter Johannes och jag har fått möjligheten att här på Magi i livet skriva en alldeles egen träningsdagbok över mina näst intill dagliga försök att vända en trettioårskris till något bra och hälsoförbättrande.

Som så många andra av mina gelikar i vårt land har jag egentligen inte lyft ett finger sedan dess gröntjänsten klarades av i kronans tecken någon gång på nittiotalet och även hos mig satte detta skörlevende sina spår. Trappor fick puls att stiga och andning att bli häftig och i kombination med ett väldigt stillasittande kontorsjobb såg jag hur min hållning över åren bara blev sämre och sämre.

När dagen kom för mig att fylla trettio gjorde jag valet att inte låta denna process fortgå. Kalla det kris eller plötsligt ökat medvetande eller vad du vill, för min del handlade det mest om att göra ett redan bra liv ännu lite bättre och ge mig själv förutsättningarna för ett längre sådant. Att min vänstra axel luxerade var också en väckarklocka. Jag ville inte längre ha en kropp som riskerade att fysiskt gå sönder hur som helst.

Jag började träna. Lite till vardags och i trygghet av hemmets fyra väggar. Jag började bli lite medveten om kost och vad jag stoppar i mig samt hur. Och jag lärde (tvingade) mig att här och där välja bort den breda vägen till förmån för den lite smalare och jobbigare. Trappor istället för hiss. 4 kilometer promenad hem från jobbet istället för buss. Och så vidare.

Efter en uppstartsfas som nu varit ungefär ett år lång går jag nu i tankarna på att bli ännu lite mer seriös och i min vardag ta diverse hjälpmedel i beaktande. Saker som antioxidanter, vitaminer och mineraler samt allmänna prestationshöjare är helt klart intressanta hjälpmedel för att kicka igång nästa nivå av mitt skapande av magi i mitt liv.

Och här på magiilivet.se är var jag kommer att berätta om mina äventyr.